ont.

Helvete.
Inte igen, säger bara det.
Snälla, vet inte om man ska
be, skrika, grina.

Jag har så fruktansvärt ont.
Ryggen, benet, magen,
Kan det inte bara sluta någon gång?

Kan det bara inte sluta, jag hatar det onda.
Jag hatar smärtan.

Jag vill inte bli inlagd igen.
Vill inte hamna där på sjukhuset,
där psykisk misshandel är mer av en standard.

Den lilla kunskapen om sjukdomen som existerar är så minimal..
Den lilla kunskapen, skadar mig. För dom förstår inte.
Att inte förstå, skapar frustration.
Frustration skapar missförstånd.
Missförstånd, skapar enbart problem.
Problem som förstör mig.

Jag vet inte hur jag ska göra längre.
Jag vill inte.
Jag vill inte vara med längre.

Känner mig så jävla liten nu. Liten och ynklig..

Helvete..

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback