20120917 - att inte bli tagen på allvar.

Idag påväg till gymmet, så ringer telefonen.
Det står "okänd" på displayen, och då
får man den där känslan av att det är sjukhuset, även om
klockan var över 18.

Då är det verksamhetschefen på ortopeden som ringer.
Man känner en liten glädje, kanske en form av förhoppning,
då medicins verksamhetschef var så förstående, tog saken som var
i fråga på ett sådant allvar, att ortopedens verksamhetschef, skulle vara likadan.

Men icke. En av hans anställda ortopedläkare, kränkte mig i vintras.
Han sa att sånna som jag, hörde hemma på psyket.
Vad nu sånna som jag, innebär egentligen, vet jag inte.
Han sa att allt som hände mig, var inbillning, trots bevis från röntgenplåtar,
trots min diagnos, trots alla problem jag har, så skulle jag "söka i mitt inre."
För enligt han, var det där felet satt.

Opererar man någon när det bara är psykiskt?
Nej.
Blir man skickad till specialister för att få hjälp i en helt annan stad,
för att läkarna här står handfallna och inte vet vad dom ska ta sig till?
Nej.

Trots det, så, hittade jag bara på. Och verksamhetschefen sa att det
var mitt problem. Om en av hans anställda som han är ansvarig för kränker någon annan,
så är det hans ansvar, och hans problem.
Nu blir det ytterligare en anmälan.
Förbannade jävla helvete.
Sundsvalls sjukhus, har inte bara nått botten, dom gräver sig längre och längre ner.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback