Lycka.

Trots all skit man får gå igenom,
det där med smärta, sjukdom, ångest,
en evig kamp osv, så har jag det ändå ganska bra.
 
speciellt när jag har en bra dag, då inser man verkligen 
hur bra jag har det. min sambo som gör mig lycklig, min hund som
alltid ger en ett leende, familjen och vännerna som finns där.
 
fick träffa syon idag, tillsammans med en av de som jobbar på folkhögskolan i Sundsvall.
även fast det troligtvis inte är något för mig, så gav dom ändå tips som 
troligtvis kommer hjälpa min skolgång till det bättre.
Jag och syon ska jobba på för att få ihop en fungerade plan.
hoppas på det bästa nu då!

Min skatt

 
Gud vad tiden går. Allt flyger bara förbi.
Känns som igår jag fick min EDS diagnos,
träffade Carl, flyttade in hos han, förlovade oss och skaffade hund.
 
och min skatt, Tintin har blivit så stor. När han föddes vägde han 90 gram!
nu väger han 1,5 kilo, och fortsätter utforska världen med mig varje dag.
vet inte vad jag skulle göra utan honom faktiskt. Det är klyschigt men, människans bäste vän?
-Definitivt.
 
Och sen? Har jag kommit någon vart med min sjukdom osv?
jo, jag har nog det. Iallafall i smärtväg, gått ner 23 kilo nu och kroppen
belastas så mycket mindre, vilket gör att jag kan fokusera mer på att stärka
upp kroppen och rehabilitera, samt fokusera på att bli bättre.
sen trivs jag bättre med min spegelbild nu, känner mig lite finare i kroppen.
och det ger mig mer självkänsla, vilket gör mig mentalt piggare.
 
så allt är inte skit ändå. Yay.
 

Ont

Haft ont i huvudet hela dagen, och haft problem med
nacken i flera veckor nu, förstår inte varför.
kan knappt böja huvudet bakåt. sköterska min sköterska imorgon
som jag hoppas har blivit frisk nu.
 
Sen för flera månader sedan så ansökte jag om en kontaktperson genom kommunen.
haft en kontakt på soc som alltid varit ett otroligt stöd för mig och hjälpt mig komma så
långt som jag kommit idag.
 
men när jag fyllde 18 så är jag för gammal för soc.
och då hjälpte soc mig med ansökan på kommunen. Men
enligt dom så har jag inte nog med problem för att få en kontaktperson.
dom skickade ett brev med massa lagparagrafer, och det var ju ett slag i magen,
och som pricken över i så får man ett till brev där det i princip står kort och gott
"vi skickar detta brev bara så vi och du har fått veta att du inte får en kontaktperson"
helt otroligt att man ska kämpa för det med.
Game on, jag behöver någon att prata med utanför familjen också. Som inte är vän, eller familj.
det vore lättare känns det som. 
 
och sen dödar mina ben mig. Inte bara i form av träningsvärk utan höft, knäna och fötterna
har ihjäl mig, inflammationer, nervinklämmningar, kramp, osv.
önskar bara att allt som gör ont åkte på semester så jag fick vara helt smärtfri..
ska sluta klaga nu. 
take care.
 
 
 
 
 
 
 

20130410 ~

Det känns skönt att man börjat blogga igen.
Det är verkligen ett bra sätt att få ut sina tankar, och på något vis skönt
att dela med sig av allt man får gå igenom.
 
Det är ett sätt att få ut någon form av information eller vad man ska kalla det,
kring vad man får gå igenom när man är sjuk.
både känslomässigt och kroppsligt.
 
på några månader har jag både blivit bättre och sämre.
hur då?
jo, mår bättre psykiskt, har bättre humör, blir inte sådär arg av mig som
jag blev lite för ofta förut. Min sambo Carl som otroligt nog står ut med mig
hjälper mig att må bättre, likaså min familj, som jag inte kan tacka nog för allt
dom gör för mig. 
 
Men kroppsligt kanske det inte är helt hundra.
fötterna blir sämre och sämre, axlarna håller på att ge upp, ryggen har inte 
blivit bättre på flera år. 
 
Men eftersom jag kan hantera mitt humör bättre nu så kan jag resonera på ett annat sätt
som gör att jag får bättre hjälp. Väntar nu på att få träffa handkirurgen igen så vi kan
eventuellt planera en av alla handoperationer som behövs göras.
 
kommentera gärna med frågor om ni som läser undrar något! 
Take care :)

Ont överallt, varför?

Ont överallt, i ryggen, magen, benen, axlarna.
varför? Känns så onödigt.
 
tur jag har min hund, Tintin som alltid gör livet bättre genom att 
bara titta på en med sina kolsvarta knappnålsögon, han tröstar mig jämt, 
han är en bra lyssnare som bara vrider lite på huvudet obekymrat oavsett
vad jag säger. Sen kryper han upp och lägger bredvid en tills man mår bättre.
 
en hund som väger så lite som 1,5 kilo har otroligt mycket kärlek att ge!
 
aja, nog om han. Har ju fått en fungerande behandlingsplan på vårdcentralen.
har jag ont, och det blir outhärdligt så ringer jag min sköterska, och då får jag
komma dit, få en spruta med smärtlindring som gör att jag klarar av dagen, bäst av allt,
är att jag slipper akuten, ambulansen, mycket mer!
 
nu gäller det bara att få ner mötena så jag får mer tid till livet.
 
man kan inte låta bli att fundera ibland, tänk om livet var annorlunda? 
Tänk om man var helt frisk, hur skulle jag se på livet då?
troligtvis inte som jag ser på det nu iallafall, när minsta lilla 
uppskattas enormt.
 
imorgom lär jag nog behöva ringa sköterskan, för min rygg dödar mig.
och jag ska försöka få tag i Ortopeden angående om mina fötter som blir sämre
 
hoppas alla har det super !
 
take care

20130408 akuten ~ Propp i benet?

 
blev en konstig dag idag. Åkte till läkaren, och vi pratade på om allt.
sen kom vi in på det här med foten, och att det blivit värre i den, och värken har spridit sig 
upp i vaden och insidan av låret.
 
Min läkare skrev då en remiss till akuten, hon började oroa sig för att det skulle finnas en propp i benet.
och då var det bara att åka upp. kom dit vid 14 tiden, och fick vänta i många timmar innan jag fick hjälp.
när läkaren com och hon började undersöka så visste man inte säkert om det var en propp eller inte.
men jag är svullen, och har tappat sjukt mycket muskler på höger ben.
fick iallafall en blodförtunnande spruta, och ska tillbaka imorgon för ultraljud :)
 
jobbigt att man har ont överallt nu, man kan inte använda kryckor för då pajjar axlarna, och utan kryckorna pajjar knän, fötter och höfter, så det är en aning "pest eller kolera" spelar ingen roll, allt är lika illa.
 
varför ska det behöva vara såhär?
och hur lyckades jag bli såpass stark som jag är idag?
alltid varit stark mentalt, och haft en enorm viljestyrka.
måste nog tacka mina närmaste, dom står alltid ut.
vilket får mig att inse att om dom är stark, så ska jag också vara det.
det är viktigt det där, att vara stark för varandra.
utan min mor, far, bror, sambo, och de närmsta vännerna, så hade jag nog gett upp
för väldigt längesen.
 
 

Hejdå uppehåll från allt

Nu har jag haft ett längre uppehåll, från allt.
jag har försökt jobba på att bli bättre, med hjälp av träning.
har skaffat hund, och förlovat mig.
 
sen har massa annat hänt, har gått ner 23 kilo nu sen jag började träna,
skolan går inte så mycket bättre, men jag försöker iallafall, så länge man försöker
så har man ju inte förlorat kampen.
 
nyligen varit gipsad, och har ont som satan i foten fortfarande.
jag har en jätte stor inflammation i en sena i foten. blev gipsad, men
men det blev inte bättre.
 
ska träffa läkaren imorgon igen, och får hoppas att jag mår bra då, för nu mår jag sisådär.
ont i ryggen, benen, foten.
 
ska skärpa mig nu och börja blogga bättre så jag får skriva av mina tankar,
skriva om min träning, min sjukdom, min kamp mot min sjukdom, och känslan om att vara ensam
även då man har sambo, familj och vänner. Man är ensam i sin situation, man försöker förstå,
men man kan aldrig förstå, vilket ger en känslan av ensamhet ibland då det är tungt.